Japp nu har vi tävlat igen och det var en smärre katasrof på grund av en hel del små pip och en hund som mentalt hela tiden var i momentet efter, jag har upplevt att ju mer träning Plätt får ju mer går hon även upp i varv. Men det kan konstateras att det inte är antalet träningar som är problemet utan den höga förväntningarna på träningen som ställer till det. (daaa, ja ni kan kalla mig Einstein) Jag brukar alltid träna och ”köra ur henne” dagen innan tävling, men nu ville jag se om det kanske var en ide att låta henne ta det lungt två dagar innan tävling, dvs bara motion i form av simträning och skogspromenad i en tanke om att hon skulle få koppla av och landa lite. Men jag kan nu konstatera att det inte var ett vidare bra upplägg för oss. Men jag är inte feg när det gäller mina hundar och min träning, prövar man inte får man aldrig veta om det eventuellt kanske hade varit ett bra upplägg, men som sagt, jag kan stryka det från listan…
Nu när vi har tävlat ganska tätt mellan tävlingarna kommer också andra problem, tävling är en viss form av avdressyr helt klart. Hunden går bäst med ganska sparsamt tävlande. Och tävlandet ska bara användas som en avstämning enligt mig, men nu eftersom kvalet till SM kändes prioriterat kan man inte välja om man vill tävla mindre när vi innan inte varit klara för SM, så det är fint bara att gå ut och tävla, och mycket vil ha mer, nu när jag är klar för lydnads SM så tänkte jag även höja mitt snitt lite…
På tävling älskar jag att det ser städat, snyggt och rent ut även mellan momenten, snygga transporter och jag vill gärna ha ordning och reda, detta upplevs antagligen som press för Plätt, och eftersom hon är en hund som mer än gärna vill vara mig till lags och lite till så tar hon detta millitäriska uttryck som press direkt riktad mot henne som hon inte riktigt kan hantera, hon vill då presstera mer, mer och mer, därav lite ljud som vi fått och bieffekten att hon går upp i varv då hon är het på uppgifterna och hela tiden strävar efter att prestera bättre och mer, för Plätt känner mig väldigt bra, går det fort så är Emma nöjd. Så hon försöker antagligen kompensera mitt strikta upplägg med fart, nu ska jag försöka vara mer avslappnad på tävling och strunta lite i helhetsintrycket, lättare sagt än gjort, men jag ska försöka.
Det som hände på lördagens tävling var att hon inte klarade av att hålla fokus och vara i det momentet vi höll på med, springa kan hon alltid göra och på fartmomenten fick vi bland annat.
inkallning 10
apportering med dirrigering 9,5
metall 9,5
och helt otroligt att hon klarade en 9,5 på vittringen med tanke på i vilket mentalt tillstånd hon befann sig i.
Trots några fina betyg är det enda jag minns av den här tävlingen känslan av att jag inte var tillsammans med Plätt och känslan av att inte ha kontroll är en hemsk känsla! Och detta är nu något jag verkligen ska ta till mig innan hon kopplar ihop tävlandet med den här sinnesstämningen. Jag har bestämt mig för att gå av plan om detta inträffar igen. Finns ingen anledning att gå vidare i programmet och känna sin hund sakta glida ur händerna.
Så nu blir det mycket fokus på koncentrationsmomenten Fritt följ, Z, vittring och fjärr. Allt det vi bara tränade under hennes rehab, och det var efter rehaben hon gick som bäst, så jag vet ju att det funkar. Träna sparsamt med springmoment, det är hon ändå så jäkla duktig på, och träna mer på en ny plats utan att värma upp på den, tränar jag i ridhus med kommendering värmer jag upp henne utanför och blir direkt inkommenderad på plan. Det är många sånna små saker jag nu ska börja tänka mer på.
Vi slutade på 276,5 poäng och en andra placering, så ja hon har en mycket hög lägstanivå, men det är inte poängen eller placeringen som är viktig i den här delen av det hela. Utan det är att om jag inte tar ytag i dessa bitar som strular så kommer hon aldrig hålla som tävlingshund i flera år framöver. Det här var bara ett litet jordskalv som bara kommer bli värre om jag inte tar det på allvar. För vad ska jag med fina moment till om hunden piper eller inte mentalt är i samma moment som jag?