Peter var som sagt på viltspårskurs igår med Sune, och Peter tycks ha fått blodad tand för det här med viltspår. Igår spårade dom utan blod i spåret utan endast efter klöv och Sune spårade som en dammsugare. Hoppas dom fortsätter med V-spår nästa träff är nästa helg. Det enda som sätter käppar i hjulet för att ta ut Sune på V-prov är hans stora skotträdsla, får se om Peter har tid/ork/engagemang att lägga så mycket tid på den typen av träning för att få det att funka. Det känns som att jag har egna hundar att träna, tråkigt när hundar är skotträdda och ljudkänsliga och trist när uppfödare resonerar på följande vis ”ja men det är ju ingen bruksras” trots det så är det ändå valborg, nyårsafton och påsk, högtider där der finns risk för smällare och raketer. Även andra ljud i vardagen kan vara jobbigt för en skotträdd/skottberörd hund. Att hunden är skottberörd/rädd gör ju också att man får ett begränsat utbud av aktiviteter man kan utöva med sin fyrbenta vän. Följande text är kopierad från SKK:s hemsida, det finns många intressanta artiklar och forskningsresultat att förkovra sig inom. Så tänk en gång extra innan du som uppfödare tar valpar på en skotträdd tik/hane…
”I sin forskning har Eva Sandberg, Kenth Svartberg och deras kollegor tittat på flera vanliga beteenden, som av många hundägare upplevs som ett problem. För att undersöka hur hundars beteende och fysiologi påverkas av skotträdsla lät forskarna tretton colliehanar höra skott från en startpistol. Hälften av hundarna var enligt ägarna skotträdda, övriga ej. Under testet videofilmade forskarna hundarnas beteende, mätte deras hjärtfrekvens och tog blodprover för att testa hormonhalter. Undersökningen visade att de skotträdda hundarnas hjärtfrekvens ökade kraftigt i samband med skotten, liksom bland annat halten av hormonerna testosteron och endorfin. Mest iögonfallande var att stresshormonet kortisol steg till extremt höga värden. På de icke skotträdda hundarna var kortisolhalten oförändrad. – Det här visar att skotträdsla innebär en mycket allvarlig påverkan på hunden. Rädslan aktiverar alla kroppens stressystem, konstaterar Eva Sandberg. Hon poängterar att akut stress som går över snabbt inte är farlig. I naturen har den en funktion – den mobiliserar kroppen att slåss eller att springa ifrån en fiende eller en fara. Men om en hund ofta är rädd i många situationer är detta inte bra för hälsan. – Att leva med ständigt förhöjd hjärtfrekvens är en påfrestning för hjärtat. Kroniskt förhöjda kortisolvärden trycker ner immunförsvaret och gör att hunden lättare blir sjuk. Stress ger också ofta problem med magen och matsmältningen. Studien visade också att de skotträdda hundarna hade likartade fysiologiska värden, oavsett om de reagerade på skotten med att vilja fly eller att stanna kvar. – Det är lätt att tolka hundar som springer iväg som mer rädda än de som inte gör det, men vår studie visade att de fysiologiskt sett var lika rädda, säger Eva Sandberg. En av hundarna hade tränats i att ligga stilla under skott. Utåt sett var den lugn, men kortisolvärdena avslöjade att den var stressad inombords. Man kan aldrig träna bort fysiologiska reaktioner.”
Duktiga Peter och Sune!
Hemsidan blev så jäkla snygg, vilket jobb du har lagt ner.
Kram!
Det är märkligt det där med skotträdsla även om jag inte resonerar som du skrivit ovan om ” att det inte är en bruksras”. Allt går ju inte som man vill i aveln oavsett. Jag födde upp världens första Pumi-kull där BÅDA föräldrarna hade godkänt Bevaknings & Karaktärsprov. (för de som inte vet…så var det ett prov med liknande moment som i dagens MH där naturligtvis skott ingick. Det som skiljer är att då var det ett PROV med godkänt/icke godkänt) Alla valparna i den kullen var/är skottberörda el skotträdda. Så kan det bli….
Åh fina Sune .. 🙂
När man tittar på ljudkänslighet hos hundar ska man inte stirra sig blind på individer utan se till hela kullsnittet, självklart blir det inte alltid som man vill trots tester i sin avel, då vore det ju himla lätt att föda upp hundar… om man endast kunde gå på MH:n och korningar och div andra tester skulle vi ju inte ha några problem med rädslor… (om man då förutsatte att uppfödarna gjorde sitt absolut bästa för att selektera bland sina avelsdjur)
… men riktigt så enkelt är det ju tyvär inte… fast det är väl det som är så fascinerande med hundavel?