Ensam är inte stark!

Det är något man får erfara när man ger sig in i hundvärlden! Och den som tror sig kunna klara sig helt själv är väldigt fel ute och kommer bara bita sig själv i röven. Jag tycker det berör alla delar av hunderiet. När det kommer till träning med hund så är jag tacksam över alla mina fina träningskompisar, jag hade aldrig kunnat komendera mig själv träning efter träning. Att träna helt ensam gör även att man blir hemmablind och till slut fumlar man runt i sin egen träning och gör samma misstag om och om igen. Att stå helt ensam på en plan ger inte heller någon naturlig störningsträning, eller om det kommer till gruppmoment som ska tränas, ja ni hör ju ”gruppmoment”, svårt att träna ensam…

Uppfödning är en annan del av hunderiet och här kan man inte heller vara solokvist och förvänta sig framgång. Att ha ett stort nätverk är ett måste om man vill föda upp inte bara här och nu utan  även för framtiden. Som uppfödare är jag beroende av nytt blod, andras hanhundar, eventuella nya valpar och avelsdjur etc etc. Förhoppningsvis har även jag något jag kan erbjuda dem vid ett annat senare tillfälle. Det är det som känns roligt just nu med uppfödningen, när man börjar inse vilket stort närverk man är del av och kan ta del av. Och det sträcker sig bara inte i Sverige, utan vi (som är ett antal uppfödare här i Sverige) nätverkar med uppfödare bland annat  i Finland, USA, Danmark, Tjeckien, Ungern och Italien.

Här är två fina exempel på samarbeten som skett under dom två senaste åren mellan pumikennelar runt om i världen och som jag på ett eller annat sett varit en del i eller fått ta del av.

Jag åkte själv till Danmark till Iben Laurssen på kennel Always Fox Ready för att para tiken Quickie som är mamma till Amazing kullen här på Ego Dog’s (som jag i min tur hade lånat från Elfmarkens kennel) då ville jag hitta en hanhund som inte alls var använd här i Sverige men hade blod jag kände till. Den fina och trevliga hanhunden var Ydor, som delägs mellan kennel Mariell De Marque och kenneln ovan i Danmark.
När mina valpar var åtta veckor exporterades en valp vars namn är Ilo till vardags ur min första kull till kennel Karvakorvan i Finland (Som är en av Nordens äldsta uppfödare) Det kändes stort!

Sen har vi lilla Frozt som också är en del i ett annat i grunden utlandssamarbete mellan Mariell De Marque och Napos kennel, som jag sen i min tur fick glädjen att ta del av genom att gå in i ett delägarskap på en av valparna som då är våran underbara Frozt.

Frozt mamma köptes från Slovakien av  Eila till Napops kennel i Finland. Som sedan parades efter önskemål av Lena och Inge-Marie på Mariell De Marque med en finsk och outstanding hane vid namn Napos Gabor , och vår underbara lilla Frozt flyttade från Napos kennel i Finland till Mariell De Marque i Sverige färdandes i en livmoder och föddes sen då i Sverige. Frozt ena bror Fabel exporterades sen (utanför livmodern *ler* ) till USA och kennel Abiqua i Oregon där han förhoppningsvis ska bidra till deras avel. Ytterligare en Frozt-bror vid namn Freke som bor på Tjarvadorvas kennel i Sverige har nu blivit pappa till en Italiensk kull på kennel Pumidoro i Italien.

Så kontentan av detta exempel ovan är att om inte Napos kennel samarbetat med Mariell De Marque från början av denna resa så hade det inte blivit några ringar på vattnet världen över utav denna samverkan. Och vi här hemma hade stått utan våran kille Frozt. All samverkan är bra samverkan som gynnar våran underbara ras!

Det är nu flertalet Svenska kennlar som samarbetar med utlandet gällande pumi det här är inget unikt, varför detta nu sker i större utsträckning än för ett par år sedan kan jag inte svara på. Men några faktorer kan ju vara alla sociala medier som gör det lättare att nätverka, insikten om att den behövs nya individer till pumiaveln, och att resa med hund samt importera/exportera har blivit enklare iom regeländringar och självklart flera personer som vill mot samma mål gör detta möjligt.

Nej att vara ensam gör en inte stark, framförallt inte i den här världen. Så jag känner mig glad över att jag har alla förutsättningar för att ta mig vidare både med min hundträning och med min uppfödning. Det känns spännande, roligt och inspirerande att vara del i något större än mig själv.