MH på icke bruksraser

Det finns (som inom allt i hundvärlden) delade åsikter kring det här med MH på icke bruksaraser, varför man ska göra dessa och vad de bringar för nytta, för min egen del pratar jag här nu om pumi och mina erfarenheter på vår ras.

Varför ska vi MH:a våra hundar kan man då fråga sig? Pumi är ju ingen bruksras, nej jag vill inte att en pumi ska agera som en rottis, schäfer eller malle på ett MH, då är det ju ingen pumi längre. Självklart ska vi bevara pumin enligt rasstandarden och dess egenheter som gör pumin till en pumi.
MH:t pekar på viktiga bitar såsom skottberördhet, tillgänglighet och leklust (flera andra bitar testas också men det är dessa tre jag personligen tycker är viktigast på vår ras) som jag som uppfödare får lättare att utvärdera om hela kullen testas och det blir lättare för mig att gå vidare i mitt avelsarbete. Varje ras har sina egna värden, men sist jag undersökte saken så hade för få pumi gått MH för att en profil för rasen skulle kunnas tas fram. Vart är det önskvärt att våra kryss ska sitta, det är ju något vi tillsammans inom rasen ska bestämma och ta fram.

Det jag tittar efter är att hundarna ska gå att hantera av någon annan än mig själv (dom ska absolut inte vara labradorer) att dom har leklust och är skottfasta, det är för mig väldigt viktiga bitar även om hunden inte ska bli tävlingshund eller är en brukshund. Människor och raketer är något som finns i alla hundars vardag. Och genom att hunden har leklust blir hunden också lättare att träna oavsett om det är vardagslydnad eller någon tävlingsgren jag vill träna hunden i.

Hundarna behöver inte heller vara några hjältar, och dom får gärna bli rädda, det är sunt att bli rädd. Men dom ska klara av att avreagera och släppa sina rädslor, vilket också gör att hunden får en betydligt lättare vardag i tex stadsmiljö med allt vad det också innebär.

Jag hoppas fler uppfödare och pumiägare fårstår och inser vikten i att testa hundarna och se nyttan och vad vi kan få ut av att MH:a fler hundar. Tyvärr verkar flera uppfödare strunta i (eller kanske inte har kunskap) om att det föds otroligt många skotträdda individer inom vår ras, samt hundar som lider av sin rädsla för främmande människor. Visst man kan ju gömma sig bakom att det står i vår rasstandard att pumin ska vara reserverad och avvaktande, men det är en stor skillnad på att vara avvaktande och rädd för människor. Trots att dom inte behöver kasta sig över människor så ska hundarna gå att hantera av andra människor.

Nej det är inte lätt att vara uppfödare, innan man själv står där med sin första valpkull är allt svart eller vitt när det kommer till hundavel, men ju längre tid jag har pysslat med hundar, hundsport, hundträning och hundavel så inser jag att det finns många gråzooner också. Och nej som uppfödare går det inte att ta hänsyn till precis allt, eftersom dom perfekta hundarna inte existerar, det gäller att hela tiden hålla koll på sina vågskålar.

Men hur tråkigt är det inte att föda upp en vacker och frisk hund, som inte är bra i pallet? Vilken glädje kommer den valpköparen ha av den hunden? Ska den trösta sig med att hunden i alla fall är vacker, men den går inte att visa på utställning för den biter domaren? Eller ska den trösta sig med att hunden är i alla fall frisk när den sitter och skakar på nyårsafton och är rädd flera veckor innan och efter?

Det ska bli spännande att följa utvecklingen på det nya mentaltestet BPH som tagits fram för icke bruksraser, det kanske är mer lämpligt att använda det som verktyg för rasen istället för MH som från början var tänkt att fungera och verka för våra Svenska bruksraser.

Så länge man har goda avsikter och vet vad man vill få fram med sin parning kan man inte göra mer som uppfödare, men som en hjälp på vägen till en bättre mentalitet på vår ras generellt så är MH (och kanske även BPH) bra verktyg att använda. Fortsättning följer…