Jag har tränat som en liten flitig myra senaste veckorna och det har nog varit bra att vi kört som tåget och nu pausat en vecka, ibland behöver träningen lägga sig och sjunka in lite också. Så jag röstar för intensiva träningsperioder och sen en vecka paus precis en sån har vi haft nu och drog igång igår igen.
Hundarna känns alltid bättre efter pausen. Och det är ju inte bara huvudet på hunden som får vila, utan även kroppen. Men då gäller det att det inte är något bus eller tvära vändingar på promenaderna. Mina hundar har tvärförud på lek med varandra utomhus, inga tacklingar och inget ”tumla runt” dom får gärna köra springlekar och brottas får dom göra inomhus lungt och fint för att stärka sin gemenskap i flocken. Detta för att mina hundar är alldeles för värdefulla för att gå sönder i lek, och eftersom jag lägger så mycket pengar på rehab/friskvård riskerar jag inte dessa sitationer.
Något vi också undviker är pinkastning/bollkastning det är som gjort för att dra av ett ledband, korsband, pajja ett ligament, se till att hunden sträcker sig osv. Så mina hundar leker bara på träning, när dom är uppvärmda och i kontrollerade situationer, nästan alla skador uppstår i lek med andra hundar och bollkastning då det är så explosivt.
Eftersom det inte varit någon hundträning i veckan har jag utmanat mig själv med en helt jävla galen aktivitet, jag som är höjdrädd har klättrat! Vi drog till klätterverket i fredags och ni fattar inte hur det känns att ha klättrat 13 meter upp i luften, (och trillat 8 m) en riktig skjuts för självförtroendet och min egna personliga utveckling, att sätta mål man kan klara av men som är svåra och lite jobbiga, det är det som hundträning handlar om, sikta mot himlen så når man trädtopparna…
Nu sitter jag och dricker lite morgonkaffe och ska snart bege mig mot klubben för lite morgonträning med fam Binette, det står lydnad på mitt schema…