Den oändliga (och dyra) historien…

… Ja jag pratar om Plätts rehab, för er som inte hängt med så skadade sig Plätt på midsommarafton, hon sprang på en trädgårdsmaskin och skar av en muskel i benet precis innan silllunchen. Jag grät och grät, för jag visste vad det skulle innebära, REHAB, fy fan vad jobbigt, och helskotta vad dyrt!! När Plätt skadade sig var hon i toppform, precis tävlad igen och hon kändes så fin på träning, vi hade precis gjort våran bästa tävling någonsin poängmässigt och nu var vi båda laddade för SM kval.
På mindre än fem minuter var alla tävlingsplaner bortblåsta, hej då tävling, och hej då träning! Bye bye!

Nu har det gått 15 veckor sedan skadan och hon är fortfarande inte helt ok. Vi var hos våran fysioterap. igår och benet har än en gång svullnat. Suck, det var bara att avboka simtiden och styra av kvällens träning. Men det här är en jobbig period i rehaben, först går det fort framåt sen stangerar allt känns det som. Jag vet att det kommer släppa snart igen, men det är tufft både känslomässigt, tidsmässigt och ekonomiskt att rehabilitera en hund tillbaka till tävlingskondition. När vi är klara med rehaben kommer jag nog att landa någonstans runt 10 000:- – 15 000:- då räknat med simkort, alla besök hos Anna Holmgren med laserbehandlingar, veterinärkostnader, hyra av kavaletti och annan träningsutrustning, bensin etc.

Och till alla er som sa att det var en ”bra” period att rehabilitera en hund samtidigt som man har en liten bebis, till er kan jag bara säga att ni kan aldrig ha haft varken bebis eller skadad hund framförallt inte samtidigt, för meckigt är det att få ihop både tid och möjlighet att ta sig till simmet.

Ja idag fick det bli en bitter blogg, jag känner mig rätt bitter just nu… nu vill jag ha min hund tillbaka och kunna träna fullt ut med, jag är trött på det här nu! FÖRBANNADE JÄKLA JORDFRÄS!