Jag kan aldrig bli nöjd och det är väl det som är tjusningen med tävlingslydnad, det finns alltid tekniska detaljer som kan bli bättre, en inställning hos hunden som kan förändras, aktivitetsnivå som kan höjas eller sänkas. Eller helhet som behöver tränas på. Bara för att få det där perfekta momentet.
Exakt det har hänt med apport dirr. Den var i stort sett bra, jag fick ofta en 9a på men sällan den där 10:an jag vill åt. Så precis innan skadan så plockades momentet ner som en liten bilmotor, i molekyler för att se vart det inte räckte hela vägen. Efter att jag felsökt, plockat isär momentet, tränat delarna för sig så ska ju momentet skruvas ihop igen…
Och nu är det tajt, varje del är på sin plats men kommer jag hinna montera och lacka klart klart tills på söndag? Jag har ju inte ens bestämt mig för vilken färg bilen ska ha…
Känner mig lite nervös inför det faktiskt, ett pass till hinner jag med innan tävlingen på söndag, ett pass…. Fortsättning följer!
Bestäm dig och stå still!!! 😉