…. ja så känns det, på självaste midsommarafton sprang Plätt rakt in i en jordfräs som stod bakom ett skjul och skar av en muskel i benet. Det var det midsommarfirandet… hon opererades på Södra djursjukhuset och fick ligga kvar en natt. Nu är det drygt en vecka sedan och hon får gå 3 minuters promenader åtta gånger om dagen, sen är det strikt vila som gäller, ska träffa Anna Holmgren den 18 Juli och lägga upp en rehab plan. Sen får vi se hur lång tid det tar för oss att komma tillbaka till träning och tävling, det känns förbannat tråkigt mitt i SM kval perioden för nästa års lydnads SM, vi började äntligen få till äldre saker som krånglat och hon gick upp som en sol och tävlade på 293 poäng till att bli konvalecent… ja allt suger, att ha skadad hund känns förjäkligt, att lägga tid på rehab (som är ack så nödvändig) känns skit trist, att inte kunna ta sin älskade hund och träna eller ens gå en mysig promenad känns hemskt!
Fy det finns ingenting med det här som är roligt just nu. Jag själv är inte heller så rörlig för den delen och har blivit sjukskriven och beordrad vila av läkaren för sammandragningar och annat roligt… Att vara fångad i en helt orörlig kropp är svårt för min hjärna att acceptera, jag som ska hundra järn i elden samtidigt helst!
Mitt i allt det här ska det flyttas ut till gården, och födas barn… man kan helt enkelt säga ”upp som en sol, ner som en pannkaka”
Vi hade ett födelsedagsbarn hemma igår, våran underbara Fladder aka Kalle, det firades med godsaker till herr Border Collie och vi hade tänkt att han skulle få födelsedags-valla, men det visade sig att våran bagge trampat på en spik och nu är hallt, så istället för att valla blev det avmaskning av får, sårtvätt och klipp av alla fårens klövar. Trist tyckte Kalle…
Ja så för tillfället är vi i en liten bubbla alla djuren och jag, tiden får gärna gå fort nu så jag kan få lite fart på det här maskineriet snart igen!
Har medlidande med er.. men måste bara säga sådan matte sådan hund..(med glimten i ögat) båda måste hålla sig i stillhet!! hur lika är ni inte? Emma- du kanske skulle blivit hund istället, eller plätt kanske skulla varit människa??? Ni kanske skulle varit systrar???
Kram till er båda
Eva
Emma Kram Kram Kram
Näää, vad tråkigt!! Stackars Plätt! Men tur i oturen att det inte blev någon värre skada. Ta’t lugnt med bebisen och dig själv, det är ju bara några veckor det handlar om (av ditt liv), sen har du all tid i världen att gå an 😉
Öh? Förlåt mig – men ”all tid i världen” och nyfödd bebis passar inte ihop kom jag på, du kommer inte ens ha tid att skita ifred … 😉 Mohahaha!
Sköt om dig!
/Angelika
Näe, vilka trista nyheter du kom med den här gången. Stackars Plätt, vilken chock och vilken smärta. Taskig tajming dessutom nu när ni hade världens flow på tillvaron. Hoppas innerligt att hon repar sig fort. Hon har ju åldern och fysiken på sin sida, men det räcker ju med ett felaktigt skutt så kan det bli fördröjningar i läkningsprocessen. En hund som dessutom är van att vara aktiv blir så lätt som en explosion. Fy fasen, so sad, 24 minuters promis totalt – DET suger.
Men, nu får du också passa på att varva ner lite och att vara rädd om magen och bebisen däri.
Måtte tiden gå fort så ni får allt det här bakom er, men måtte den stå still så vi får behålla sommaren lite till. Behöver sol och värme.
Sommarkramar,
Pilla o konvalecent-Gängan