Har haft dåligt med motivation senaste tiden för att blogga, men tänkte skriva några rader om hur vår rehab går efter Plätts olycka på midsommarafton. From olyckan och fram tills den 18:e Juli får vi bara skritta i koppel totalt 25 minuter om dagen, sen är det mycket strikt vila under uppsikt eller i bur. Hon får absolut inte göra några tokiga rörelser som kan påverka läkningen av muskeln. Jag tycker jag har lyckats bra, jag tar inget för givet, Plätt har till och med koppel när hon äter och dricker. Det är så lätt att dom gör en frivolt eller ett glädjeskutt, hoppar upp med tassarna för att hälsa eller bjuder på en konst för att tigga. Så det är koppel på som gäller för hela slanten, men hon är en krigare lilla Plätt. Det är inte många hundar som kan stänga av från maximal aktivitet såsom promenader, fysträning och tävlingsträning till att ligga helt stilla 23,5 timme per dygn. Det är vad jag kallar balanserad hund… Sen får vi se hur roligt det blir att sätta igång henne i träning igen, men det tar vi som det kommer.
Den 18:e Juli ska vi träffa Anna Holmgren (Fysioterap) och lägga upp en långsiktig rehab plan, den kommer antagligen inefatta en hel del rörelseträning, simning, stretching och ev waterwalk. I vilken ände vi ska börja i är svårt att säga, allt är beroende på hur hon känns i benet när Anna går igenom henne.
Mina andra hundar dom lider dom också, eftersom jag har svårt att röra mig och inte har hjärta att lämna Plätt helt ensam hemma och ta med mig resten av flocken blir det dåligt med motion på dagarna för resterande fyrbenta medlemmar här hemma. Tur att hundarna har Vidar, då blir det iaf lite promenader och en del träning kvällstid. Nej, ush och fy, jag trivs verkligen inte i den här situationen, jag känner mig så avkapad. Nästan allt jag vill göra handlar om att röra sig, och det bara går inte utan att jag får hemska sammandragningar… nu får tiden gärna gå fort så vi både kommer frammåt i Plätts rehabilitering och att vår prinsessa där på insidan vill komma ut så vi får träffa henne, nu är jag rätt trött på att låna ut min kropp faktiskt.
Något som känns possitivt är att jag och Vidar fick ordning på våran bagges klöv, han hade trampat på en spik och var jätte halt, men med en veckas tvättning och bandagering är han nu på alla fyra klövar igen, ett mindre orosmoment känns skönt!
Skickar en stor dos tålamod till dig och Plätt för att klara passiviteten (och lite mod och styrka inför förlossningen)! Somriga hälsningar från skåne!