I helgen som var befann jag och Dell oss på Kistamässan på Svensk Vinnare (där han för övrigt endast 1,5 år blev 3:e bästa hane och fick CK, men det är inte det jag ska prata om, ville bara skryta lite).
Jag stod med Dell i ett utställningskoppel (ganska kort, med en smal kedja) och det va”rätt” trångt i hallen. Jag fick då en fråga jag har funderat lite mer på nu så här i efterhand av en kvinna. (som är väldigt duktig på hund) Hon frågade mig ”Är han Snäll? För hon stod med sina två hanar precis bredvid oss och hundarna ville nosa lite på varandra. Frågan i sig är inte konstig alls, utan det är mer mina egna tankar här jag vill belysa.
Jag blev så ställd när jag fick frågan, att jag gick åt sidan och blev helt tyst. Dell har aldrig bråkat med någon hund dvs aldrig varit i något slagsmål. Men han har ju humör, och jag hade verkligen ingen aning om hur han upplevde den här situationen. I en trång hall, i ett kort koppel, med stryplänk. Han är också bara 1,5 år så jag vet faktiskt inte hur han funkar i alla lägen, och har man unghund kan ju detta ändras från dag till dag ibland. Ibland är dom som jätte valpar och ibland är dom supermogna och tar bra beslut. Men om han är snäll, ja det måste ju alltid ställas i relation till vilken situation och gentemot vilken individ han ska vara ”snäll” mot. Det är lika främmande för mig som att säga att man har en ”dominant hund” man kan inte vara det helt isolerad som egen individ, det sker alltid gentemot en annan hund. Och vad är det som säger att din dominanta hund är dominant mot alla andra hundar i hela världen, det har jag svårt att tro.
Likväl som en hund kan ju inte heller vara ”snäll” gentemot alla andra hundar i hela världen. Och eftersom jag inte känner kvinnans hundar ordentligt och det var en dålig situation att låsa dom hälsa har jag faktiskt ingen aning om min hund just i den situationen skulle vara ”snäll”.
Jag ser mig själv som en ganska snäll person, men jag är inte snäll i alla situationer och personer i alla lägen dygnet runt. I morse när jag vaknade var jag inte speciellt snäll mot Vidar när han drog ett skämt som han tyckte var jätte roligt, men jag tog jätte illa vid mig kl 07.30 på morgonen. Vid en annan tidpunkt hade jag kanske skrattat och också tyckt det varit kul. Men nu blev nästan en bitch-slap i fejset på Vidar (Stackars Vidde)
Och det är det jag menar med hundar också, hur ska jag kunna svara på den frågan ”Är han snäll?”…om han hade kunnat prata hade han kunnat säga till mig exakt hur han kände sig, nu kan jag bara försöka gå på kroppsspråk och sinnesstämning, men vad vet jag…. han kanske inte alls hade lust att vara en lustigkurre inne i den trånga hallen, det hade kanske gått hur bra som helst. Men jag tror faktiskt inte man kan säga att en hund är snäll eller dominant, det är alltså situationen som kommer avgöra reaktionen…
Alltså för mig en jätte svår fråga! Och eftersom jag inte tror att kvinnan ville ha detta långa utlägg som svar, valde jag att kliva åt sidan istället och låtsas som jag inte hörde frågan… men nu har jag alltså funderat lite på detta, och var tvungen att ventilera. Vad tror ni? Finns det hundar som är ”snälla” mot allt och alla? Eller är det hundar som fått lära sig att avväpna sig mot främmande hundar genom lugnande signaler?
Men nu också till något helt annat, jag och Ellinor har ju haft premiär på våra onlinekurser, och den kursen som ligger ute nu är valp/grundkursen. Det är bara kicka igång precis när ni vill! Kolla in den helt nya filmen nedan (med söta ”Smack”) där berättar jag i person mer om kurserna, ni får ett smakprov på lite från den.
Intressanta tankar!
Min Rhiva tror jag faktiskt var en hund som alltid hade varit snäll mot allt och alla. Det var iallafall så jag upplevde henne. Alltid go’ och glad. Mötte vi en hund som gjorde utfall i kopplet, då tittade hon på den med glad svans och såg ut att tänka ”Oj, varför säger du så?”.
Sen har jag Lhine som jag inte ser som snäll. Hon har en otäck händelse i bagaget och där spelar nog tidpunkt och humöret för tillfället roll. Hon har sina vänner, och är inte den som ropar ”Hej, hej!” till alla hon möter.
Tycker du gjorde rätt, dessa koppel plus trånga utrymmen kan göra både kroppsspråk och hundar förvirrade. Sedan håller jag med dig om att hundar hundar har olika kemier för varandra. Som jag har en okastrerad hane vilket man får frågan om när man mötet folk i koppel ” är det en tik?” När jag då säger att det är en hane så säger de jaha och går vidare. Vissa av dessa hanar hade nog min hund absolut gillat att hälsa på nu förespråkar jag inte för koppelhälsning så jag låter min hund endast träffa några få hundar som han teäffar kontenueligt, men absolut ser jag det som du ser. Att det inte finns en hund som är snäll mot allt och alla och det finns heller ingen genom dominant hund.