Snart är jag helt klar med mitt program jag ska tävla med på mässan, jag blir nervös bara jag skriver om det… japp ni som känner mig vet att jag blir grymt nervös av tävling, faktiskt så nervös att det stör mig och hunden (så klart) Det börjar bli bättre, och lydnadstävlandet hjälper mig faktiskt till att jobba på den här biten då jag har lite tid att samla mig själv mellan momenten. Jag blir så nervös att jag känner mig spyfärdig, att jag blir skakig, blek och jag kan ibland knappt röra mig, många av mina freestyleprogram jag har tävlat med är ofta till hälften improviserade då jag gått in på planen och blivit så nervös att jag fått black out och glömt hälften av programmet… bra va? Att träna sex månader och sen glömma hälften, men det blir bättre, det är det som är det viktigaste.
Det är inte många som innan det här inlägget visste att jag var så nervös, för jag tror inte på att man på tävlingsdagen blir bättre på att presstera och försöka fokusera på hunden om man går runt och talar om för alla hur nervös jag är, eller att stå och jaga upp sig med kedjerökning eller hysteriskt rastande av hunden (vilket är vanligt) Hunden har varit ute, och jag har rökt en cigg… punkt! Fokusera, värm upp och slå dig själv i huvudet inne på planen när dom där tankarna kommer, sist jag tävlade sa jag åt mig själv – Fan Emma vad löjlig du är! Kom igen du har väl blivit kommenderad förut, inte sant? Då kunde jag släppa dom tankarna lite.
Varför vi får dom här tankarna är för att vår ”reptil hjärna” slår in, vi vill fly från något, beredd att dra om något händer, och vad man är nervös över (rädd för) är olika från person till person, jag är själv rädd för att inte vinna, presstera dåligt, komma långt ner på placeringslistan, inte nå mina egna mål, fumla bort moment. Men som sagt, dom här tankarna gör inte att jag kan fokusera bättre… Så att skriva om det, bearbeta det i sitt huvud, träna så pass mycket att man känner sig säker, det är några faktorer som gör att ens tävlande kommer bli mer framgångsrikt. Jag tillåter mig själv att alltid få vara nervös, det gör mig skärpt i en lagom dos då självklart, lite adrenalin gör att jag kan presstera bättre, men för mycket… hej då tävling…
Nu börjar jag hitta lite tankar, rutiner och uppvärmning som funkar för mig, förut hade jag bestämt mig för att jag inte kunde äta på en tävlingsdag, men oj vad bra huvudet fungerade då! Så numera brukar jag trycka i mig värsta dunderfrukosten för att dämpa lite stress, mat lugnar (det vet ni väl ni som tränar hund), av att inte äta blir man lite ”hög” på, det vet dom som någon gång struntat i att äta under en dag, denna känsla av att vara ”påtänd” och nervös är ingen bra kombo, så fram med äggen, bacon, vita bönor och kaffe så ska ni se att det verkar lite som valium!
Plätt känns relativt säker på sina olika delar, så vi har antagligen en bra chans att göra en bra uppvisning för publiken och domarna, sen hör det till saken att tösen bara är 2 år gammal och inte har några större erfarenheter av dessa tillställningar (ja inga alls faktiskt) men det tar vi oss igenom tillsammans, en erfarenhet rikare att lägga i ryggsäcken! Jag måste nu se till att hitta min fantiserade kostym, lätt att veta vad man vill ha på sig, svårare att hitta det i verkligeheten.
Vad brukar ni andra göra för att slå bort tankar om nervositet?
Nu tävlar jag ju inte med min hund men med min häst och jag har ofta lyckats fixa värsta vraket till häst genom att stressa upp honom bara för att jag varit nervös!
Numera fokuserar jag på uppgiften och går in i mig själv så mycket att jag varken ser, hör eller hinner bli nervös! Det finns bara han och jag och inget runtomkring! Det funkar för mig och nu hoppas jag att jag ska kunna bibehålla samma fokus då jag ska ut med min unghäst och tävla i vår!
Ojj vilken intressant läsning! Jag blir precis som du skitnervös inför tävling och det gynnar ju varken mig eller min hund, och därför kan jag inte klandra henne allt för mycket för att hon skäller på tävling, om jag går upp i stress och är spänd, såklart att min hund också gör de, inte så konstigt men man blir lika arg på sig själv varje gång för att det är en själv om förstör:P
Ska fokusera lite mer på lydnadsbiten i vår tänkte jag, för där har jag inte lika höga krav på mig själv och vår presentation då lydnad är en ny sport för mig som person och min unga hund, för jag tror att det är därför jag blir så nervös, jag har för höga krav på mig själv och vill så gärna lyckas. Surt sa räven men vi får kämpa på:)
Hej! Det var länge sedan. Vad kul att jag hittade hit! Jag ska också tävla på Stockholm Hundmässa i år med Oskar yngre halvbror Charlie, som kvalade till Agria i klass 1.
Jag känner verkligen till 100% igen mig i den nervositeten som du beskriver och känner helt och hållet med dig. Jag kunde förut inte heller ens trycka i mig ett litet frö till frukost om tävling vankades med Oskar samma morgon. Nu har det dock blivit bättre 🙂
Med min senaste hund aussien Magic, så kan jag inte bära på en så pass stor nervositet som jag alltid gjort med Oskar längre, eftersom Magic plockar upp det direkt och blir låg på plan.
Jag skrev faktiskt också lite om mina egna tankar kring detta i min blogg för inte så länge sedan, om hur jag måste börja tänka för att reducera min nervositet. Kanske det hjälper lite 🙂 http://www.freestylehundar.se/tavling/din-egen-varsta-fiende/
Hej hopp!
Jag har varit grymt nervös förut och haft rätt taskig ättityd när det gått dåligt (lämnade över hunden till någon annan och gick iväg och sparkade på träd så hunden blev inte sååå lidande i vart fall). Numera tar jag inte en förlust lika dåligt. Försöker tänka som så att vad är det värsta som kan hända om det inte går bra? Inte så mycket, det är inte hela världen om det inte går bra, det kommer snart en ny tävling! Världen går inte under! Sen vill jag självklart få tior(!) men jag lever, hunden lever, vi är friska hela amiljen, har jobb, mat på bordet och tak över huvudet – många har inte det. På så sätt har jag jobbat bort (det mesta av) min nervositet. Att jag sen inte kan applicera det på platsliggningen är en annan femma! 😉