Ni som känner mig vet att ibland rinner över, framförallt på teknik… det ska bara funka så är det! Och funkar det inte ska nån hjälpa mig, så är det också!
Men i morse startade dagen väldigt jobbigt, data knapparna funkade inte för att det var hundhår i min laptop så jag prövade att dammsuga tangentbordet igår, men då sögs en knapp in, slet bort ett gäng knappar idag och tryckte dit dom igen, funkar fortfarande inte, vart nästan sämre… skit data!!! testar med korrigering av datan, väldigt ogenomtänkt sådan… slår allt vad jag kan nävarna rakt ner på min lap top flera gånger om…. datan dör… datan vill inte leva mer… Vidar får liv i datan… datan vill dö igen… Emma gråter, Vidar tycker inte synd om Emma utan hon ska skylla sig själv (Emma lugnar sig och instämmer)
Så har min dag varit, nu har vi på konstgjord andning fått igång datajäveln igen, kopplat upp ett tangentbord och extern mus, sitter och sparar ner allt material jag har på datan på en extern hårddisk, jag vill inte sitta och uppfinna hjulet igen!
Jag har en data jag aldrig andvänt, en julklapp från ett x (vart besviken över datan för jag hade önskat mig ett objektiv till kameran, jag ett svin?? …ja ibland…) , ska nog plocka fram den, den kommer väl till pass just nu!
Det kokar i mitt huvud, och jag får skylla mig själv…. så är det ibland, det jag skickar ut i universum slår tillbaka på en själv! I helgen som gick vart jag nästan klar med målning, Christian och Lillian var där och hjälpte till, Lillian hjälpte mig att måla och Christian fotade lite ”before” bilder, vi ska göra nått coolt bildspel eller nått, alltid kul att ha kvar! Idag har jag tagit emot en leverans av material, pratat med länsstyrelsen, fyllt i blanketter, gått med doggar i skogen och irriterat mig som fan på den där datan… det hade varit kul att lägga upp Christians bilder, men det går inte eftersom datan ligger i respirator.. ni hittar istället lite av hans bilder här!
Hahahaha… skönt att läsa att det fler än jag som får vansinnesutbrott!! (och egentligen tycker att nån skall tycka synd om en för det, min man gör inte heller det nämligen!) Som tur är går det ju över efter ett tag…
Kram på dig Emma!