Att pumin är gammal vallhund vet dom flesta, men att dom även använts på vildsvinsjakt i sitt hemland är det färre som känner till. Det ska vara en livet tuff och kavat hund med huvudet på skaft. För det måste man vara om man som liten pumi ska ställa grisar på uppemot 100 kg, när man själv kanske bara väger runt 10 kg.
Jag älskar mentalitet på hund, hela ämnet fascinerar mig, bra och dåliga egenskaper, mer och mindre önskvärda. Urspungsegenskaper, anlag för olika ändamål etc etc. Så därför beslöt vi oss för att ta med två av våra pumi och testa dom på vildsvin. Jag har länge velat göra det, men som några kanske vet så är vildsvin kända för att skada hundar om hunden är för påträngande. Och inte vill jag riskera mina hundars hälsa för att jag vill utvärdera egenskaper… så det har legat på is ett par år.
Men nu fick vi veta att en jägare i närheten hade ett hägn med en radiostyrd gris, ja ni läste rätt. Det är underdelen till en permobil som är fjärrstyrd med ett helt färskt grisskinn med huvud och hela konkarongen, i naturtrogen storlek. Denna ställdes i ett buskage och hunden släpptes in med föraren i detta hägn och ekipaget skulle då ta en liten promenad med hunden lös. Här är det ju då väldigt intressant att utvärdera hundens egna egenskaper för ändamålet tillsammans med dådkraft, nyfikenhet, analytisk förmåga mm.
På plats var det två Wachtel hundar, två pittbulls (som används flitigt som ”Catch dogs” på vilt och boskap i utlandet) dom kom i sällskap med Irene & Johan Westerholm som brinner för kamphundsraserna. Och sen hade vi mina två pumi. Jag är helt fascinerad av Koala, men det är jag ofta. Hon är så otroligt balanserad (om man får uttrycka sig så om en hund) och modig på ett trevligt sätt. Den där lilla hunden på 9 kg ställde gris på drygt 100 kg i över 10 minuter med ståndskall utan att göra ett enda avbrott, hon hade gärna hållit på längre men vi bröt henne på grund av värmen. Jätte häftigt at se hur hon började cirkla på ca 30-40 meter från grisen och sedan komma så nära som ca 5 meter. Hon jobbade smart med grisen och visste på en gång att det är huvudet man ska akta sig för och hålla koll på. Jägaren som ägde den fjärrstyrda grisen berömde Koala och han sa att han aldrig mera skulle döma hunden efter håren. Det är alltså inte bara jag som är ett Koala -Fan!
Frozt ville packa ihop och gå hem, jag trodde han skulle vara mer nyfiken och villig att undersöka. Men han tog till flykt och ställde sig högt uppe på ett berg för att beskåda föreställningen på behörigt avstånd. Det jag ändå tycker känns skönt är att när han avreagerar har han inga kvarstående rädslor, och han kunde sedan gå bredvid grisen, pinka, lukta och slappna av. Så den vita grabben blir det ingen jakthund av, haha!
Dagens spektakel finns självklart på film, men det är ju som vanligt när man ska föra över allt i datan, göra om filer och ja ni vet resten… så det får bli en liten filmsnutt av Marion och Mickes Wachtel & dagens fina gris! Tack Marion & Micke som anordnade denna kanondag för oss och våra hundar!
För att en uppfödning ska ha chans att ”lyckad” är det en förutsättning att uppfödaren vet vad som finns i andra änden av kopplet. Därför är dagar som denna i olika former så viktiga för mig som uppfödare framförallt mest för att se om mina tankarna kring min hund överensstämmer med verkligheten. Jag puschar verkligen för olika typer av anlagstest och mentalbeskrivningar, och givetvis inte bara på ”min ras”.