Bimbis alias Haggan 9 år!

Plätt hit och Plätt dit, höll ju nästan på att glömma Bimbos alias ”Gestapos” födelsedag i all ära! I nio år har den damen lärt mig vad tålamod, gränser, samarbete, motivation, blod, svett och tårar är för begrepp! Helt ärligt har det varit svårt att njuta och tycka om tillvaron med Bim (så får man tydligen inte säga rakt ut om sina hundar men det skiter jag i) och ibland undrar jag varför ingen läkare skrivit ut lugnande åt mig , men nu 9 år senare och ett löfte till varandra att vi aldrig mer ska träna ihop, att Emma aldrig mer ska bli besviken, att Emma aldrig mer ska jämföra Bim med någon annan hund, den här pakten har vi inte gjort nu, det gjorde vi för ett par år sedan, och nu kan vi leva i fred och älska varandra för det och den, den andra är! Vi är lite som svampen och trädet, jag går ingenstans utan min Bim, hon ger mig trygghet (för jag vet att hon ALDRIG skulle backa om det väl gällde och jag bad henne försvara mig) och i utbyte ger jag henne trygghet i hennes vardag…

Jag har lovat mig själv att jag bara ska ha en hund som Bim, en otillgänglig hund, det har jag bara en gång. Den kunskap Bim har gett mig kring otillgänglighet har inte den finaste utbildning kunnat ge mig, den har jag fått ”the hard way” Men nu ligger hon här bredvid mig i soffan och sussar, hon drömmer om alla rådjur hon inte får jaga och en jord tom på folk där bara hon och jag skulle springa ihop och äta, och äta och ja Bims största passion här i livet… äta…

Nu tror jag inte Bimbo lider speciellt av sin otillgänglighet idag då hon på ren lydnad vistas bland och runt folk utan problem och jag har blivit hennes förlängda trygghet och högra hand, där jag är känns det okej för Bim att vara, men till alla er som tycker otillgänglighet är något ”rastypiskt” har aldrig levt med en hund som har det så svårt. Och vardagen för oss som ska träna och coacha den här typen av hundar har ingenting gratis men det gör ju ingenting som uppfödare för hunden bor ju inte hos er, och dom flesta valpköparna ger upp! Jag vill också säga grattis till Bimbos alla syskon, Bessie, Blenda, Bianca, Brick, Bjuck och Bizzy som alla är i hund himmelen, dom passade inte för ett liv här på jorden och alla slutade sina dagar tidigt, dom hittade aldrig någon egen coach!

Så jag säger inte bara grattis till min ”lilla” malle tös idag, jag får väl passa på att gratulera mig själv till hur jävla envis jag är! Piffar upp inlägget med en liten filmsnutt på Sveriges första Heelwork To music uppvisning på stora stockholm som det då hette, som jag och Bim fick vara en del av! Och det gjorde hon jävligt bra eller hur?