Jag vet att många undrar, det gör vi också om varför en del saker blir som dom blir. Och nu pratar jag då om våra hundar… För en tid sedan var vi tvungna att säga hej då till Lynx, vår Östsibiriska Laika. Det visade sig att hon hade en medfödd missbildning i ryggen vilket gjorde att hon fick stora nervbortfall och en konstant smärta som inte gick att medicinera bort eller operera. Hon fick somna in här hemma på vår gård i lugn och ro, hon har lämnat ett stort tomrum efter sig, hon var en fantastisk hund att leva med. Men fick alldeles för kort tid på jorden. Det här är andra unga hunden jag varit med om att ta bort, och det är så fruktansvärt, precis som när barn lämnar jorden. Det är inte rättvist och vi är såklart fortfarande i sorg…
Sen har mitt liv varit tvungen att se ut på ett lite annat sätt än tidigare på grund av privata skäl som rör min familj och min egen hälsa. Så jag har varit tvungen att ta det stora och tunga beslutet att omplacera två av mina hundar, Koala och Smack. Båda är på prov i sina nya hem så jag låter detaljer vara utanför detta inlägg innan vi sett att det fungerar ordentligt. Ett jätte jobbigt beslut såklart, men nödvändigt. När vi ser att allt går bra och att det är klart att dom stannar i sina nya familjer så får ni veta mer. Jag orkar inte skriva något mer ingående kring detta och mitt beslut, men vill ändå understryka vikten av att ha en fantastisk uppfödare som Smack har, Mikaela på kennel Emenem som smack kommer ifrån har verkligen stöttat och hjälpt mig i allt detta, och hjälpt till både med logistik och med kloka tankar. TACK!
Jag var i valet och kvalet om jag ens skulle dela med mig av detta, på grund av att jag inte orkar med några spekulationer eller personliga åsikter. Men senaste åren så har ni läsare verkligen varit förstående och jag känner ändå någon stans att jag kan dela detta med er.
Hundar har ju den fördelen i att de blir lyckliga var de än är, så länge de blir väl omhändertagna. Det gör nog ondast i våra egna hjärtan när vi måste ta såna beslut.
Styrkekramar ❤
Så sorgligt, känner för dig. Varm kram Ewa med grabbarna!
Låter som att du tagit helt rätt beslut Emma. Ett starkt beslut. Ta hand om dig!! Kram!
Det är så tungt när man tvingas ta beslut om att omplacera. Jag har gjort det själv. Omgivningen tror ofta att det är ett beslut gjort över en dag när man i själva verket våndats en lång tid innan man ens berättat. Så tråkigt att man då måste mötas av spekulationer. Man känner sig tillräckligt trasig som det är.
En tröst till alla som tvingats omplacera är lyckan man känner när ens älskade hund har hamnat på rätt ställe, hos en underbar matte eller husse, som kan ge allt det man själv, av olika skäl, inte kunde ge.
Tungt beslut men säkert helt rätt om du känner att det var det bästa. Står ju själv just nu i samma beslutsångest angående Suki så jag förstår. Man vill ju aldrig skiljas från en av sina bästa vänner. Men om det inte funkar som det ska och om dessutom ens familj är inblandad så måste man ju tyvärr tänka om ibland. Får se här om det bli bättring för vår del annars får jag göra precis samma som du pga familjeangelägenheter, att omplacera. Vi får försöka tänka positivt och peppa varandra. Du vet bäst för dina hundar och det tror jag alla som vet vem du är eller känner dig vet!❤️
En omplaceringssituation ska aldrig ses som ett nederlag utan en fantastisk chans att förändra, ge någon en andra chans eller kanske att skapa bättre förutsättningar för stordåd eller bara helt enkelt för att hunden förtjänar mer fokus, egentid eller vad det än månde vara.
Stort lycka till med nya familjerna!