Välj en sida

Jag vet att många undrar, det gör vi också om varför en del saker blir som dom blir. Och nu pratar jag då om våra hundar… För en tid sedan var vi tvungna att säga hej då till Lynx, vår Östsibiriska Laika. Det visade sig att hon hade en medfödd missbildning i ryggen vilket gjorde att hon fick stora nervbortfall och en konstant smärta som inte gick att medicinera bort eller operera. Hon fick somna in här hemma på vår gård i lugn och ro, hon har lämnat ett stort tomrum efter sig, hon var en fantastisk hund att leva med. Men fick alldeles för kort tid på jorden. Det här är andra unga hunden jag varit med om att ta bort, och det är så fruktansvärt, precis som när barn lämnar jorden. Det är inte rättvist och vi är såklart fortfarande i sorg… 

Sen har mitt liv varit tvungen att se ut på ett lite annat sätt än tidigare på grund av privata skäl som rör min familj och min egen hälsa. Så jag har varit tvungen att ta det stora och tunga beslutet att omplacera två av mina hundar, Koala och Smack. Båda är på prov i sina nya hem så jag låter detaljer vara utanför detta inlägg innan vi sett att det fungerar ordentligt. Ett jätte jobbigt beslut såklart, men nödvändigt. När vi ser att allt går bra och att det är klart att dom stannar i sina nya familjer så får ni veta mer. Jag orkar inte skriva något mer ingående kring detta och mitt beslut, men vill ändå understryka vikten av att ha en fantastisk uppfödare som Smack har, Mikaela på kennel Emenem som smack kommer ifrån har verkligen stöttat och hjälpt mig i allt detta, och hjälpt till både med logistik och med kloka tankar. TACK!  

Jag var i valet och kvalet om jag ens skulle dela med mig av detta, på grund av att jag inte orkar med några spekulationer eller personliga åsikter. Men senaste åren så har ni läsare verkligen varit förstående och jag känner ändå någon stans att jag kan dela detta med er.