Hej uppfödarkollegor på pumi! Vårt klimat är inte det bästa, och vi är inte bra på att utbyta tankar, vi håller inte alltid med varandra, och det måste vi inte göra. Vi har alla våra tankar om avel och vad som är viktigt, precis som i alla raser. Men för att ni ska förstå hur jag tänker, så skriver jag härmed ett öppet brev till er om vår ras och mina tankar. Ni kan välja att förbli oberörda, ni kan lämna en hård kommentar nedan, ni kan också om ni vill skicka mig ett mail med era tankar om ni inte vill publicera dom offentligt. Det kommer inte heller jag att göra. Jag hoppas och tror att vi någon gång ska kunna samarbeta och tillsammans dra skutan åt samma håll.
Igår var jag och röntgade mina två nya hanar i kenneln, jag har endast röntgat HD…. här kommer min sida av detta mynt…
Vi måste förstå och se att vår ras har en del problem både med den mentala biten och med hälsan. Båda delarna är för mig lika viktiga. Jag vill få fram en hund jag själv skulle vilja ha, en typisk pigg, alert, frisk pumi som går att använda som allaroundhund och samtidigt vara en älskad familjemedlem. En clown som alltid har tentaklerna ute och alltid har något roligt att säga för den som vill lyssna.
Vi är många som vill bredda avelsbasen, vi vill bredda den genetiska mångfalden. Detta gör vi genom att importera, exportera, inseminera, åka utomlands och para, åka land och rike runt, allt för att hitta den hund som passar vår tik bäst. När vi ska bredda vår genbank måste vi ju självklart också ha i bakhuvudet att vår ras har några problem som vi måste vara vaksamma runt. Och det är epilepsi, allergi, HD och några fall av ögonproblem. Vår ras är en relativt frisk ras, och vill ju alla bevara den så. Avel är ibland en chansning och lite gambling, det måste det vara, för vi vet inte allt. Men när vi nu börjar röntga hundarna från topp till tå, från nos till svans hittar vi givetvis fel, den som söker den kommer att finna. Vi börjar också DNA testa hundar för diverse sjukdomar, ibland även sjukdomar vi aldrig haft på vår ras, men dom är bärare av en del av det. Dessa DNA test är inte helt tillförlitliga och SKK har själva gått ut och varnat om dessa test på sin egen webbplats. När vi nu röntgar alla hundar, överallt, och testar alla hundar för allting. Kommer vi slå ut många fina, trevliga och arbetsbara pumi. Som kanske hade haft något att tillföra vår ras. Men dom stryks från listan som potentiella avelsdjur, inte för att dom själva var sjuka, utan för att dom kanske hade en 1:a på en armbåge, som dom själva aldrig hade märkt av. I en perfekt värld fanns det bara friska avelsdjur, men vi måste gör avkall på något. Jag har själv aldrig mött en pumi som haft en 1:a på en armbåge som märkt av detta, men jag har ju inte heller träffat alla pumi i världen….
Det ska också tillägas att i debatten om att det är bättre att hitta ett fel och sen låta avgöra om den hunden med det felet ska användas i avel är olagligt. Hittar du tex en 1:a på e armbåge bryter du mot djurskyddslagen om du använder den hunden i avel. SKK har sina regler, men djurskyddslagen i Sverige är stiftat under vår lagstiftning. Så det håller inte ur den synvinkeln att använda det som argument, om man då inte förvisso medvetet vill bryta mot en svensk lag.
Listan för att göra en hund till ett avelsdjur har börjat bli för lång, och vi skjuter oss själva i benet. Det finns saker som jag personligen inte vill göra avkall på, och det är tex arbetsbarheten, ljudrädsla, tillgänglighet eller det typiska pumi temperamentet. Ni alla har säkert en egen lista med egna kriterier som står i olika ordning på alla era egna listor. Det har alla uppfödare.
Men det jag nu inte förstår är varför vi ska börja leta fel som vår ras inte heller är drabbade av, varför lägger vi inte energin och letar efter det som vi faktiskt har problem med? Det dundrar in rapporter i vår senaste ras om epilepsi och allergi, och har vi nu sållat bort massvis av hundar som kanske har ett annat litet litet fel som vi egentligen inte behövt hitta, vad har vi då sen kvar att leta bland när vi ska hitta en täckhund till våra tik? Det verkar precis som att om man letar utomlands, så är det okej att inte alla dessa hälsotester har utförts ”för dom har inte samma kontroller” men varför ska vi då leta och gräva tills vi hittar ett fel?
Snart har vi inga hundar kvar, eller jo det har vi. Vi har massvis med hundar kvar att välja på som inte har ett fel som är registrerat på hunddata… är det så at något inte finns, bara för att det inte syns? Det verkar nästan så med dom problem vi börjar får nu…
Jag är inte en så erfaren uppfödare, men jag har haft rasen i 17 år. Jag är inte perfekt, jag är inte fullärd, jag föder inte upp perfekta hundar och jag står inte pekpinnar om hur ni andra ska göra eller tänka. Jag vill härmed öppna upp en dialog, och jag vill att vi så många som möjligt kan samverka kring detta. Det gäller även ni som äger hanhundar som lånas ut till avel, ni är lika delaktiga i rasens framtid. Och jag tycker inte heller att man som pumiägare kan sitta och lägga allt på uppfödarna, det finns mycket man kan göra och mycket man kan påverka genom våra klubb Svk Fur. Snart har vi årsmöte, och det går att komma dit och göra sin röst hörd, man kan jobba för klubben i styrelsen eller driva frågor om aveln. Vi kommer under året ha ett uppfödarmöte, där hoppas jag att vi alla kan samlas och föra en dialog och lyfta dessa frågor.
Jag vet att risken finns att jag nu blir halshuggen, det är lätt på nätet, det är väldigt lätt att tycka och säga bakom en dataskärm. Men jag hoppas och tror att kanske någon vill dela med sig av sina tankar även om du inte delar mina.
Mycket intressanta tankar kring en problematik som definitivt går att hitta hos andra raser också.
Har inte pumi själv men har en klubbkamrat som har två. Den äldre har jättebra lynne, kvalat till sm i agility x flera och tävlar i lydnadsklass elit men ingen tikägare är intresserad av hans gener för han är inte utställningschampion.
Den yngre som inte alls har samma lynne och dessutom foderallergi är de intresserade av för han är ”snygg”
Mycket märklig filosofi enligt mitt tycke.
Hej, jag tycker att det är jättebra att du tar upp ämnet. Även om jag har helt andra hundraser så ser jag samma fenomen samt att vissa uppfödare inom ”mina” rasklubbar fokuserar mer på siffror och statistik än om hundarna passar varandra typmässigt.
Det känns däremot jättetråkigt att du ska behöva vara förbered på att bli attackerad för att du delar med sig av dina tankar. Jag har själv skrivit ett inlägg om det på min egen sida http://jemtcraft.blogspot.se/.
Stå på dig 🙂
Håller med din filosofi, jag har foderhund. Och frågade uppfödaren om hon ville att jag skulle röntga hunden trots det endast rekomenderas patella koll och ögonlysning. Hon sa nej med samma tankar som dig , att den rasen jag har ( har en liten nätt ras ) skulle inte direkt leva ett dåligt liv med en C-D höft och det är som att kolla upp problem som inte finns.
Min kompis sysslar med Avel, honkollade armbågar HD trorts det inte rekomenderades. Denna hund fick 1a på armbågar, jag avrådde henne att kolla så mycket innan för det är att leta upp fel. Denna hund kan röra sig som vanligt och hoppa agilitybanor etc ( ser helt frisk ut). Hon frågade i sin blogg om hon borde avla på denna tiken majoriteten svarade ja men några gick till angrepp och svarade nej. Detta är dock kanske den mest arbetsvilliga och aktiva hunden förutom utställning inom denna rasen och denna ras har låg avelsbas.
Tack för du tog upp detta inlägg mycket intressant och relevant för de avelsintresserade innom de flesta raser!
Hej. Min hund har opererats i bägge armbågarna pga en form av osteochondros (fcp). Det har inneburit en kostsam operation och efterföljande rehabilitering med mkt tårar längs vägen. Nu håller han på att repa sig och hittills ser allt bra ut men jag vet inte hur kan kommer hålla i framtiden. Det kan mkt väl bli så att han ändå får pålagringar och artros och då är tävlingskarriären slut. Med min erfarenhet skulle jag Inte vilja ta en valp efter en förälder som inte har ua på armbågar. Hellre då efter föräldrar med hd c.