Jag kan knappt gå, jag kan absolut inte ta några ordentliga hundpromenader, jag kan inte bära, jag kan inte plocka upp saker från golvet, jag kan knappt ta på mig ett par strumpor, jag kan inte stå upp för länge… men vet ni vad, jag lider faktiskt inte mest för min egen skull, det är för mina fantastiska hundars skull.
Från det att våra hundar fått skogspromenader, sommarbad, träning och diverse andra aktiviteter till noll och ingenting dagtid är dom fantastiska som faktiskt anpassar sig till detta, dom säger inget, dom protesterar inte, dom går ut och kissar på tomten, äter sin frukost, dricker lite vatten och går och lägger sig igen. Plätt ska vi inte prata om hur fantastisk hon är, total vila i tre veckor med tre minuters promenader i koppel än så länge och vi har en bra bit kvar, och hon bara finner sig i det… det skulle ta livet av vem som helst tycker man!
Men jag kan säga att jag är inte lika anpassningsbar, mitt samvete dödar mig, en hund ska inte ligga och sova hela dagarna, en hund ska vara aktiv. Även om en hund är väldigt anpassningsbar så är det inte så den ska spendera sina dagar. Inte mina hundar, ja ingen hund… vad är det för liv? Sova bort hela dagen, tugga ett ben och gå en längre sväng på kvällen.. nej, att inte kunna aktivera och ta hand om sina fyrbenta vänner på det sättet jag är van vid tar knäcken av mig. Solen skiner, och man kan läsa bloggar och wallposts på Facebook om hundträningar, mysiga promenader och hundbad… och vad gör vi, vi ligger hemma och vilar.
Mina guldklimpar ligger snällt och sover (fast dom då har sovit hela natten med mig) och väntar på att husse ska komma hem så dom kan få gå på promenad, så att några av dom kan få träna lite lydnad, kanske valla en sväng eller som igår- få en joggingtur. (ja det gäller alla i flocken Willblad utom Plätt) Jag får trösta mig med att det är en övergående fas… snart kan jag gå igen, snart får Plätt röra på sig lite mer, snart kan jag träna med mina fyrbenta vänner igen, men det hugger i matte hjärtat!
Tur at vi bor med världens bästa husse!
Jag jobbar på att inte ha dåligt samvete när jag vet att det inte är för evigt. Ni kommer ju att komma igång igen. Då är det inte så farligt med lite (ofrivillig) vila…
Snart snart är ni alla pigga och rörliga igen!
vet du Emma, oftast är det vi som mår dåligt medan hundarna kanske inte ens bryr sig, ibland kan det till och med vara så att det är bra att hundarna får vila utan aktiviteter.Efter denna vila som vi tycker är pest kan det komma mycket bra ur.Se det som att det är en välförtjänt semester för er alla. Vi andra vet hur mycket kapacitet ni alla har. kram på er!
Hej vännen! jag saknar dig. Har inte ens orkat gå in och läsa din blogg, men nu tog jag tag i det och ville bara skicka en bamse kram. Så tråkigt att läsa om Plätt och om dig som inte orkar röra dig som du brukar. Tur att du har en så fantastisk sambo 🙂
<3 Linn